Nog var det så här nere i Smålandskogarna var man kung om man hade Zundapp något som en annan inte hade råd med,
Jag åkte kromstockholmare, skitfin men nog blev man retad, så hävda sig genom trimning var enda som fungerade.
Sålde den utan motor för 115:- och tog bussen till grannstan med motorn i en väska
och köpte en blå kompakt för 150 spänn. Slängde på den o åkte dom 4 milen hem.
Det var tider det i november o typ 5 gr. i jeans o skinnpaj
Puch dakota var ju egentligen en pressat plåtbit med en ganska besynnerligt utseende på motorn inte i mina ögon något jag ville ha.
E'typen såg man otroligt sällan, och konstigt då den är snygg.
Jag var nog den enda som åkte Sachs.
Fans någon kreidler eller hur det stavas.
I ladan fanns många gamla ramar som man skruvade på motorer blev ofta Viktoria då jag köpte flera st för 25 kr styck.
Tyvärr såldes det mesta för inga pengar alls.
En raketarsle i nyskick med 50 mil på för 75 kr helt original.
Och en Lastrada med dubbla öveliggande och hela 60 mil på mätarn, för 140 vilket kap haha.
Allt för att köpa trimm till moppen, men så var man ju näst snabbast med
Med sina 55 kg så var man ju strömlinjeformad.
Till skillnad i dag så har man nästan dubbla vikten.
Det finns två sorters människor, de som får saker gjorda och de som tar åt sig äran.
Det gäller att tillhöra den förstnämnda för i den är det lägre konkurrens!