Krönika  Återbetalningen
 
 
 
  A chronicle by "Pangerva".
 
 
 

Pangervas krönika

    2013-07-01
 

Återbetalningen

 
Sommaren 1964 fyllde jag 15 år och jag hade fått köpa en kusins 3-växlade DKW Hummel 1958 som min första moped. Jag hade några äldre kompisar och hade varit med och åkt en del innan 15-årsdagen så man kände sig varm i kläderna. Trimning var också aktuellt och man hade
katalog från Mopedägarnas Inköpscentral i Lomma på nattduksbordet. Självklar kvällslektyr förutom Se och Fib Aktuellt förstås.

Min första mopedsommar var det också aktuellt att sommarjobba och det gjorde jag på Caltex bensinstation i Ytterby strax utanför Kungälv. Jag hade ju sommarlov och vi bodde sommartid på Instön som ligger nära Marstrand och knappt 3 mil från Ytterby. Självklart åkte man moppe till och från sommarjobbet. Man sommarjobbade ca fyra veckor och på tappen, ja man kallade bensinstationer för tapp på den tiden, och där fick jag tanka bilar, putsa rutor, göra oljebyten och rundsmörja bilar. För er som inte vet vad rundsmörjning är kan jag berätta att det är när man trycker i fett i alla fettnipplar på dåtidens bilar. Det satt fettnipplar i styrstagsändar, spindelleder, drivknutar, knutkors mm. Och så bytte man ofta olja i bakaxeln.

Det tog emellertid inte så värst lång tid innan jag kände att jag var tvungen att få bättre fart på DKW'n. Cylindern demonterades och jag minns att det var fruktansvärt svårt att dra pluggen. Pluggen var ett härdat stålrör som svetsats på undersidan. Ja det var ett rör, ca 8 mm invändigt, ca 10 mm utvändigt och ca 30 mm långt. Svetsen fick man bort med slipstift och därefter kunde jag få loss pluggen. Insuget slipades upp till 17 mm och avgasporten höjdes lite. Hålet som blev efter bortslipningen av svetsen fick jag fixat genom att lämna in cylindern till en firma som hårdlödde igen hålet. En 17 mm Encarwi KL7, ett dito insugningsrör, ett två kuggar större framdrev och lite packningar beställdes från Lomma. Nu var spänningen stor när motorn var ihopsatt. Mopeden gick utav bara den och man körde i cirklar runt kompisarna. Ca 70 km/h gick det väl i ungefär och det var hissnande fart med moped på den tiden.

En av mina bästa kompisar, Lars-Åke, som hade en Florida var särskilt imponerad och tjatade länge på mig om att få köpa DKW'n av mig. På senhösten gav jag med mig och sålde den till honom. Minns inte för hur mycket men det rörde väl sig om ett par tre hundralappar tror jag. Lars-Åke skulle lacka om den under vintern, sätta på en dyna och ett TT-styre och när den var klar på vårkanten tyckte han att jag skulle provköra eftersom jag var van vid de hissnande farterna. Sagt och gjort. Jag åtog mig naturligtvis uppdraget och färden gick från Krokslätt i Mölndal till Toltorpsdalen där det minsann skulle
varvas ur. Jag körde i riktning mot Mölndals centrum och låg ner på moppen och den varvade ur fint. Så i en svag kurva möter jag en svartvit Amazon med röda lampor på taket, polisen så klart. Jag hann i princip inte tänka förrän jag hörde bilen tvärnita och vända. Jag svängde snabbt in till vänster bland villakvarteren och trodde att jag skulle hinna försvinna. Men jag var inte hemma i de kvarteren och jag fastnade på en återvändsgata. Polismännen i bilen ropade åt mig att jag skulle stanna men jag blev så skraj och uppjagad att jag bara slängde moppen och sprang genom några villaträdgårdar och upp i terrängen bakom.

Efter en dryg timme hade jag letat mig hem till Lars-Åke igen och fick bekänna vad som hänt. Han köpte mopeden av mig men hann aldrig köra den och jag blev självfallet återbetalningsskyldig. Eftersom man köpt en annan moppe, en Zündapp 63:a, var man ju inte stadd i kassan precis. Jag fick snällt komma veckovis med betalning till Lars-Åke. Som tur var hade han Floridan kvar så moped fick han ju trots allt fortsätta åka. En idé vi hade var att vi skulle köpa tillbaka moppen när polisen sålde hittegods osv. men ingen av oss vågade visa oss där så vart DKW'n tog vägen vet jag inte.

Jag träffade Lars-Åke när vi var 13 år och skulle konfirmera oss. Vi träffas inte så mycket nu för tiden men vi har oftast mycket att prata om när vi ses någon gång om året.

- Pangerva